Ni som läser romanen Underfors får diskutera här.
När man skriver en kommentar här i bloggen är det bra att ta fasta på något som har hänt - märkligt eller intressant - och reflektera över det. Vilka tankar väcker textavsnittet? Granska personerna eller karaktärerna, miljön, stämningen, berättarstilen och språket. Kommentera varandras inlägg och ställ frågor till varandra så får vi en diskussion igång.
Hej,
SvaraRaderaJag har börjat läsa boken Underfors. Den verkar ganska förvirrande i början, eller vad tycker ni? Boken handlar om flickan Alva, som inte har några minnen av sin barndom eller sina biologiska föräldrar, och pojken Joel som är förälskad i henne.
Jag tycker att boken verkar bra och jag ser fram emot att läsa den. Boken är fylld av mystiska och magiska saker. Tycker ni det är bra eller dåligt? Jag tyckte att parkouren beskrevs på ett bra sätt, vilket var trevligt eftersom jag är intresserad av det.
Vad tycker ni om Alva?
Hälsningar, Vivi
Hej!
SvaraRaderaI början av boken hade jag svårt att förstå flera saker, till exempel varför Alva flyr och vad “före” är. Att den är skriven på ett så hemlighetsfullt sätt gjorde det lite svårt för mig att få grepp om vad som hände. Eller vad tycker ni? Hjälpte prologen er att förstå bättre? Nu när hon kommit till Underfors förstår jag så klart mera, men förstår inte riktigt vad skuggfolket har för uppgift och vad Underfors ens egentligen är.
Vad får ni för känsla av Underfors? Själv vill jag bara få Alva och Joel så snabbt som möjligt ut därifrån och gillar inte platsen alls. Har väldigt svårt att lita på någonting som finns där nere, men det känns dock lite tryggare att Alva och Joel på något plan har varandra. Vad tycker ni om Nides folk? Jag tror att de vill Alva något ont och önskar att hon inte förälskat sig i Nide. Personligen gillar jag Joel betydligt mycket mera och tror på lite triangel drama i framtiden mellan just Joel, Alva och Nide. Väntar ni på att få läsa om Alvas biologiska föräldrar och varför tror ni Alva flydde från Underfors?
Hälsningar Ida
Hej,
SvaraRaderaFörst verkade boken inte så intressant och jag förstod inget av prologen, men genast då jag började läsa på första kapitlet om Alva verkade boken betydligt bättre och tydligare.
Själv är jag inte så insatt i fantasi och magi, men boken har ändå mycket som skulle kunna vara verkligt, vilket gör att jag förstår bokens handling bättre.
För mig är det lätt att förstå Alva och hennes tankar. Jag förstår att hon kanske inte vill umgås med andra eftersom hon har så mycket att fundera över som de andra inte skulle förstå, t.ex. hennes minnen. Jag hade först lite svårt att förstå meningen med Alvas minnen, det gjorde att jag tappade bort mig i boken, var det lätt för er att förstå dem?
Tror ni att det har hänt något hemskt i staden Underfors? Tror ni att de som bodde där före Nides folk har något att göra med det? Själv tycker jag att staden Underfors låter lite hemlighetsfull och mystisk. Jag tror att de döljer någonting där, det kanske var en av orsakerna till att Alva flydde från Underfors, jag tror att Alvas biologiska föräldrar ville skydda henne för något som har hänt i Underfors. Kanske de som bott före dem där är de "onda".
Jag tycker det var bra att Joel följde med Alva till Underfors eftersom jag inte riktigt litar på Nide. Jag bara hoppas att de träffas där och kan tillsammans gå bort därifrån, eller om det kommer fram i boken att det är tryggt där så varför inte i så fall stanna där.
Ja Ida, jag väntar på att få veta mer om Alvas biologiska föräldrar. Jag tror att det avgör om det är tryggt i staden Underfors.
Trevliga lässtunder!
Karen
Hej!
SvaraRaderaSom ni säkert förstår har jag också börjat läsa Underfors. Liksom ni tycker jag att särskilt början är väldigt förvirrande. Vivi, i vissa fall tycker jag det är bra att de låter allting vara lite mystiskt, det gör boken mer spännande, men å andra sidan gör det boken lite krångligare. Författaren har låtit allting bli hemlighetsfullt så det är ibland ganska svårt att hänga med. För att svara på din fråga, Ida, så hjälpte prologen inte mig i alla fall. Ifall jag nu skulle läsa den skulle jag säkert förstå bättre men då jag började visste jag egentligen inte vad boken handlar om. Alva nämner i början av boken några gånger att någon varit hemma hos henne. "Är det mina föräldrar som sänder meddelandena? Är det de som vill att jag minns?" hittar man på s.24. Vilka meddelanden talar hon om? Är det "Före" hon ska minnas? Vad tror ni att meddelanden berättar och varifrån kommer de?
Jag har under hela bokens gång undrat varför det är så viktigt för henne att fästa uppmärksamhet vid allting som händer och varför hon måste straffa sig själv ifall hon inte gör det. Hon måste ofta titta bakom sig ,på t.ex. hennes joggingturer, då hon tror att någon/något stirrar på henne. Detta kan jag nog lätt relatera till. Det är vanligt för mig att få samma känsla då jag går ute, hoppas jag inte är ensam med det här, händer detta er också?
En sak som jag tycker att är konstig är att Joel bara fortsatte att gå lägre in i tunnlarna för att "rädda" Alva, fast han egentligen visste att hon inte var rädd, att hon kände mannen och att allting troligen för största delen var okej. Tycker ni inte att det är lite konstigt att han inte ville rädda sig själv och komma ut ur berget ifall han ändå förstod att Alva inte var i större fara.
Trevliga lässtunder! Hälsningar, Ida S
Hej!
SvaraRaderaJag har nu kommit så långt att jag läst de första 95 sidorna från boken “Underfors”.
Boken började mycket lovande, den kom snabbt igång och man behövde inte vänta på att det skulle börja hända. Det var litet förvirrande varifrån meddelanden “Minns” kom ifrån, och det skapade en ganska mystisk stämning i början. Vem tror ni skickade dem? Underfors verkar som en mycket opålitlig plats och jag hoppas de lämnar stället snart.
Alva verkar vara en intressant person, men tycker inte ni också att det är något skumt med Nide? Joel verkar mera som en snäll pålitlig pojke. Att han är förälskad i Alva tycker jag är super gulligt! Jag ser fram emot att fortsätta läsa!
Hälsningar Ronja
Hej!
SvaraRaderaJag har läst ända till Ovanom (s.187). Jag tycker att boken blivit betydligt intressantare nu när man förstår mera. Minnena som Alva får är ganska kusliga ibland, men t.ex Väktarens berättelse var intressant.
Jag tyckte det var väldigt uppoffrande och modigt av Joel att rädda Alva från Anden. Det var kanske lite orealistiskt att Alva inte kunde se igenom förtrollningen, då det blev ganska klart att hon borde ha kunnat. Nu fick man i alla fall reda på vem som hade skickat meddelandena till Alva, eller hur?
Jag tyckte aldrig riktigt om Nide, vilket visade sig vara ett smart beslut. Annars tycker jag väldigt mycket om Joel. Vem tycker ni mera om?
Ni har skrivit ganska mycket, vilket gör det ganska jobbigt att läsa igenom era kommentarer.
Hälsningar, Vivi
Hej igen!
SvaraRaderaJag har bara läst till s. 171, alltså ett kapitel mindre än du Vivi. Jag skall också försöka hålla mina inlägg kortare i forsättningen. :)
Karen, särskillt Minnen som de berättar om med bokens gång var otydliga och svåra att förstå i början men nu då jag läst vidare verkar allting klart och tydligt.
Ronja, du är inte den enda som tycker Joel är supergullig! Jag skulle gärna villa träffa honom i verkligheten, ifall han inte var påhittad. Du Vivi frågade också vem vi tycker mer om, Joel eller Nide. Det är någonting i Nide som jag inte gillar. Jag har fått en bild om hans utseende i mitt huvud och jag gillar inte den synen. Han är kuslig och opålitlig och jag förstår inte hur Alva kunde bli förälskad i honom.
Jag tyckte början var tråkig eftersom jag inte är intresserad av fantasi men andra delen var mycket bättre. Nu då jag förstår handlingen är läsandet mycket trevligare och jag ser fram emot nästa del. Vad är er åsikt om boken och har den ändrats under läsningens gång?
Hur länge har Joel och Alva varit i grottan? Joel hade i varje fall sovit några nätter redan då han fortfarande kunde använda telefonens ficklampa, håller telefonens batteri faktiskt så länge? Detta är ingen fråga egentligen om bokens handling, men ändå en fundering som jag fick då jag läste boken.
Hälsningar, Ida S
Hej alla!
SvaraRaderaFörst nu tycker jag att boken börjat bli intressantare Det var roligt att få höra både Adillas och Nides historia om revolten. De tillsammans med Umbras minnen har gett mig en relativt klar bild om vad som hänt.
När Ulda dog led jag verkligen med Alva och det skulle vara så roligt (men tyvärr lite otrovärdigt) om Alvas biologiska föräldrar på något mystiskt sätt överlevt. Jag gillar idén med fjärilarna och hur de är budbärare. Är glad att karaktären Adilla finns kvar i boken. Tror ni Joel hade klarat av allt utan henne? Det tror inte jag.
Och ja Ida, jag kan ibland också relatera till känslan att någon skulle förfölja en. Förstår verkligen inte hur Alva klarat av att leva med det hela sitt liv. Eller tänk hur alla varelser är tvungna att bo i mörka och trånga Underfors hela sitt långa liv.
Tror ni Joel kan bli fri från ondskan och i så fall hur? Själv har jag faktiskt ingen aning. Väntar med spänning på att få veta och läsa mera om Umbras minnen.
Hälsingar Ida Å.
Hej!
SvaraRaderaTill den här gången har jag också bara läst till s. 171, precis som du, Ida. Också som svar på din fråga så tycker jag boken blir hela tiden bättre, eftersom allt börjar så småningom klarna sig. Min åsikt om boken har egentligen inte ändrats under tiden jag läst, men mina åsikter om personerna i boken har, speciellt om personerna i Underfors.
Ja Ronja, jag har också hela tiden tyckt att det är något skumt med Nide, särskilt nu när han har ljugit till Alva om vad som har hänt i Underfors, men jag tror att han blir mer ärlig nu när Alva vet sanningen om varför hon måste fly, vad som har hänt till hennes föräldrar osv. Också som svar på din fråga, Vivi, så är det här orsaken till varför jag gillar Joel mer.
Jag är så glad att Joel och Alva har träffats i Underfors, vilket man nog nästan kunde gissa sig till. Hoppas att skadan som Joel fick av "skatten" går snabbt över i stället för att den sprider sig. Tur att Joel har hållit på med parkour så att han kan röra sig över bergen i Underfors!
Har ni också lagt märke till fjärilarna? De har ju nu redan några gånger visat vägen för Alva och Joel. Jag fick en tanke om att de kunde vara Alvas föräldrar, eller tror ni att någon bara har skickat iväg dem för att visa vägen?
Tror ni att Alva och Joel kommer att komma ut från Underfors? Eller tror ni att de blir där för evigt?
Hälsningar, Karen
Hej!
SvaraRaderaJag har nu läst så långt i boken att de återvänder till Ovanom (s187). Boken har blivit betydligt mer spännande, och man har fått svar på många frågor. Jag tyckte speciellt om då Joel räddade Ulda. Då fick jag även svar på min egen fråga. Det var alltså Ulda som skickat meddelandena till Alva, och räddat henne under revolten.
Efter att Joel tagit i stenen för att rädda Alva, blev jag övertygad om att Joel är den rätta för Alva. Som jag redan tidigare märkt, så var Nide inte en person att lita på. Jag tycker det otroligt fräckt av honom att förtrolla Alva, men jag ser fram emot att se vem Alva själv väljer. Vad tror ni, Joel eller Nide?
Trevliga lässtunder!
Hälsningar Ronja
Hei!
SvaraRaderaJag har läst ända till sidan 259. Jag tyckte Halvars mamma var lite konstig då de träffade henne. Vad tyckte ni om henne?
Böckerna som de hittade hos Halvar var ett ganska långsökt sätt att hitta honom, eller? Jag tycker Mille och Nille var ganska roliga och det hämtade något lite humoristiskt till boken, som annars är ganska spännande och farlig. En intressant sak att läsa om i boken är Joels inre kamp mot varelsen inne i honom. Jag tycker boken är betydligt mer spännande nu.
Ronja, jag tror att Alva i slutet ändå väljer Joel över Nide. Jag tycker fortfarande inte om Nide.
Vad tycker ni om Lukentus och Halvar? Jag tror Joel kommer bli fri från varelsen, vad tror ni?
Och Ida S, jag tror inte ett telefon batteri håller så länge, det var faktiskt en sak jag också lade märke till.
Hälsningar, Vivi
Hej igen!
SvaraRaderaJag har under föregående vecka läst till s. 259. Början av den här delen tyckte jag var ganska tråkig, t.ex. då de träffade Halvars mamma. Men genast då de åkte iväg till Närpes, blev det betydligt mer aktion i boken. Mille och Nille hämtade litet något mer speciellt till boken, och gjorde det litet mer intressantare att fortsätta läsa. Det blev en litet kuslig stund på s. 225, då Alva påpekade:
» Joel. Det är någon här. Jag kan se dem»
Trollet Lunkentus blir min nya förebild, han älskar presenter och choklad. Han är definitivt min nya favorit karaktär i boken! Dessutom blev handlingen i boken mer spännande då Halvar kom med i bilderna. Det blir spännande att se hur det går för den onda Anden i Joels kropp, vad tror ni?
Till din fråga Ida Å, tror jag inte att Joel hade klarat sig utan Adilla. Jag tycker hon var en mycket viktig sidokaraktär i boken. Först verkade hon ganska skrämmande och opålitlig, men det kom fram att hon egentligen bara var en rar gammal gumma.
God fortsättnig på läsandet!
Hälsningar Ronja
Hej!
SvaraRaderaDet är roligt att de igen är ovanför markytan. Ännu roligare är det att berättelsen utspelar sig i Finland och att jag känner till platser, städer och gator.
Jag tycker som du Vivi, men mest tycker jag nog synd om Halvars mamma. Jag håller också med er Ronja och Vivi om triangeldramat mellan Nide, Alva och Joel. Dock gillar jag Nide nu mera än i början.
Jag är lite osäker på hur de kommer kämpa emot ondskan. Den är ju inne i Joel, och om jag förstått rätt nu inne i Alva. Betyder det att Alva eller Joel måste strida mot sig själv eller varandra? I överlag har jag väldigt svårt att tänka mig hur boken kommer sluta. För att berättelsen är fantasy liknande kan ju i princip vad som helst hända, författaren kan skapa något magiskt troll som räddar världen... Jag har ändå svårt att se framför mig hur det kan finnas ett lyckligt slut åt boken. Fast Maria Turtschaninoff beskriver figurer och saker som inte finns på riktigt är det inte svårt att hitta gemensamma drag mellan vår värld och den värld hon skapat. Människor som själviskt erövrar och röjer undan andra och annat. Jag tror knappast att boken kommer ha ett slut där både Liliths och Evas barn lyckliga och nöjda lever tillsammans. Och att ondskan dessutom skulle fås under kontroll utan att någon skadas eller offras.
Tror ni att Alva i bokens slut måste “offra sitt liv”, flytta till Underfors och välja sin plikt? Vad plikten nu sen innebär.
Ursäkta för en lite längre kommentar,
Hälsingar Ida Å
Hej alla!
SvaraRaderaUnder den här veckan har jag läst till s. 259, alltså lika långt som ni, Ronja och Vivi. Enligt mig blev boken faktiskt lite mer intressant då de kom tillbaka till Ovanom. Det var roligt med lite omväxling och nya personer, som t.ex. Halvar och hans mamma, Lunkentus och såklart Mille och Nille. Jag blev alldeles förtjust i de små trollen, oberoende fast de först var emot Alva, Nide och Joel. Ronja, jag tror vi har ganska samma åsikter om varje person. Jag känner igen mig själv i Lunkentus, choklad och presenter är faktiskt något som alltid ger mig gott humör.
Jag gillar ditt tankesätt, Karen, angående det då du hade tänkt att fjärilarna har någonting att göra med Alvas föräldrar. Det är en bra poäng eftersom Alvas föräldrar gillade Ulda.
Då de åkte till Närpes för att hitta Lunkentus hade jag vid vissa skeden svårt att förstå texten. Närpes dialekten är så olik den svenska vi talar, så några meningar förstog jag inte nästan alls. En sådan mening är "Kan e doåg?" på s. 235. Jag tror han frågade ifall det duger men Närpes dialekt är inte alls bekant för mig. Hade ni svårighter med att förstå dialekten?
Jag har tolkat en sak på ett annat sätt, Ida Å. Ifall jag förstått rätt är den onda varelsen fortfarande i Joel men försöker ta över Joels kropp för att komma åt Alva. En annan förvirrande sak som egentligen inte nog har något att göra med boken är då du, Ida, ändrande ditt namn till Ida Å. Det fick mig förvirrad och jag började tänka ifall vi är tre Idan som läser samma bok.
Personerna i Underfors och berättelserna t.ex Nide och Adilla berättat har jag svårt att förstå. Vem är Lillith och vad spelar hon för roll i händelserna?
Ursäkta för ett väldigt långt inlägg men det var så mycket jag ville ta upp.
Hälsningar, Ida S
Hej igen!
SvaraRaderaNu har jag läst hela boken. Jag tyckte den var spännande och lite sorlig i slutet. Vad tyckte ni om Halvar till sist? Jag tycker i alla fall att Halvar var en god person innerst inne. Det var ledsamt då både Halvar och Nide dog. Jag tyckte ändå att den sista delen var den bästa delen: det hände mycket oväntade och intressanta saker.
Vad tycker ni om Bembils öde? Jag hade inte förväntat mig att Alva skulle döda honom och hade ärligt talat glömt bort att hon säkert skulle få sin hämnd.
Då Joel och Alva började färdas hemåt blev jag förvånad över hur bra Alvas känslor och trötthet hade beskrivits. Slutet tycker jag att var väldigt gulligt och utspelade sig nästan exakt som jag hade tänkt mig. Vad tyckte ni om slutet?
Ida S, dialekten gjorde mig också lite förvirrad men jag förstod ändå helheten.
Allt som allt tycker jag boken var intressant att läsa och det var trevligt att blogga med er! Det var bra att få svar på frågor och olika synvinklar på personer och händelser i boken.
Trevlig fortsättning!
Hälsningar, Vivi
Hej alla!
SvaraRaderaNu har jag läst hela Underfors boken, och jag gillade den faktiskt. Den sista delen av boken var mycket händelserik, men enligt mig kanske den bästa. Det hände många oväntade saker som t.ex. att både Nide och Halvar dog. Jag hade på känn att någondera kanske skulle göra det, men inte båda.
En händelse som lite upprörde mig var att Alva dödade Bembil. Hämnd skulle jag kanske ha förstått bättre, men hela situation var så obehaglig. Alvas beteende och Andens grymhet förvånade mig. Jag hade ärligt talat inte tänkt mig det! Jag tycker synd om Alva som måste leva med den skulden. Vad tycker ni, var Bembil värd det ödet?
Ida S, till din fråga om Närpes dialekten, så håller jag med dig. Jag blev först alldeles förvirrad och förstod inte alls vad de talade om! Det tog en stund förrän jag hängde med texten igen. Jag tycker det var ganska trevligt av författaren att ta upp bekanta finländska städer, det gjorde det roligare att följa med Alvas, Joels och Nides färd.
Min åsikt om hela boken är att, den var mycket välskriven och mångsidig. Karaktärerna var alla olika och det gjorde det mer spännande att det fanns troll. I boken fanns det även många sidokaraktärer som t.ex. Lunkentus, Adilla och Käre, och då hann man inte tröttna på huvudpersonera i boken. Jag är även lättad över att det blev Alva och Joel till slut. Vad tyckte ni om boken?
Det har varit mycket trevlig att blogga med er och höra era åsikter om boken. Då vi var många som läste samma bok, så kunde man även fråga oklara saker av varandra. Det gjorde att jag t.ex. såg på karaktärerna med alldeles nya ögon, efter att jag hört era åsikter.
God försättning åt er alla!
Hälsningar Ronja
Hej alla!
SvaraRaderaNu har jag läst hela boken, men den här sista delen av Underfors är lätt den del jag gillat mest. Gillar speciellt att slutet inte kommer så snabbt på, utan att författaren tagit en lagom lång tid på sig att avsluta boken.
Först när Nide dog insåg jag hur mycket jag egentligen börjat gilla honom. En annan person jag helt ändrat åsikt om är naturligtvis Halvar. De båda förtjänar en fin begravning. Scenen där Bembil dog gjorde mig däremot väldigt illa till mods och jag var tvungen att skumläsa sidan.
När Joel och Alva hittade Adilla hos Lunkentus fick jag en tanke om att Adilla och Lunkentus hade något på gång. Lite synd att det visade sig vara fel, tänk vad gulligt om de två till exempel skulle gifta sig och Adilla fått bo tillsammans med honom i skogen.
Någonting jag kom att tänka på undertiden jag läste, var att Alva och Joel aldrig längtade hem. Om jag minns rätt talade de så gott som ingenting om sina familjer i Helsingfors, vilket känns ganska konstigt för mig. Jag vet att familjerna var förtrollade, men undrade inte Ben alls var hans kompis Joel var? Tror ni Joel och Alva kommer berätta åt sina familjer om äventyret de varit med om?
Jag har Ida S också haft lite svårt att förstå mig på alla folksagor och karaktärer. Maria Turtschaninoff måste ha forskat mycket i gamla folksagor för att ha kunnat skriva så bra om dem. Jag tycker också namnen i boken är roliga och påhittiga. Som svar på din fråga tror jag Lillith är som en moderfigur för alla varelser och en “symbol” för deras folk.
I allmänhet har jag tyckt mycket om boken, trots att den skiljer sig från de böcker jag är är van vid att läsa. Relationen mellan Alva och Joel har varit speciellt rolig att följa med. I början av boken tyckte jag alla minnen från Alvas förflutna var absolut intressantast.
Vad är ert favorit ställe i boken? Mitt favorit ställe är nog den sista meningen;
“ »Det är det här jag är rädd för», sa han, mycket lågt, och böjde sig fram och kysste henne.”
Har läst den menigen om och om igen, men blir fortfarande lika glad för deras bådas skull.
Tack för ett bra läsesällskap, hoppas ni också fått något ut av boken,
Ida Å
Hej alla!
SvaraRaderaPrecis som ni har jag också nu läst hela boken. Ida Å, jag är av samma åsikt som du att den sista delen av boken var bäst.
Nides och Halvars död kom lite som en överraskning för mig, jag hade inte trott att de båda skulle dö. Halvar verkade sist och slutligen ganska trevlig även om han hade gjort ganska stora misstag i sitt liv. Jag hoppades på att få läsa lite mer om Halvar.
Jag tycker det var lätt att leva sig in i situationen då Alva, Nide och Joel träffade Käre. Jag hade en klar bild i mitt huvud om hur det såg ut där, samt hur Lindormen såg ut. Det var obehagligt då de gick in i grottan där Lindormen fanns eftersom jag inte alls gillar ormar.
Som svar på din fråga Ronja, tycker jag inte heller att Bembil förtjänade det att Alva dödade honom. Men på ett sätt förstår jag Alva för om man tänker att man själv skulle vara i samma situation som hon så skulle man antagligen ha velat samma sak.
Jag funderade över om Alva borde ha stannat i Underfors eller Helsingfors. På ett sätt tycker jag hon hör hemma i Underfors eftersom hennes släkt var hemma därifrån och hon är ju inte en vanlig människa. Men å andra sidan har hon ju inga släktingar kvar där så kanske det ändå är bäst att hon stannade i Helsingfors tillsammans med Joel. Hoppas Adilla och Lunkentus skulle flytta tillsammans så att Adilla kommer över det hon gått igenom, det var säkert mycket svårt för henne att förlora sin dotter Ulda.
Hoppas Nides förtrollning för Alvas och Joels föräldrar ännu är i kraft. Det låter lite konstigt att de hela tiden tror att Alva och Joel är i sina egna rum, vad sen då de går till rummet och märker att de inte alls är där.
Som helhet var boken bättre än jag förväntat mig. Det var trevligt att blogga med er!
Hälsningar Karen
Hej,
SvaraRaderaJag håller med dig, Ida Å om att det är roligt att bokens handling nu sker ovanpå markytan, det gör det genast lättare att komma in i handlingen eftersom de nämner platser, gator mm. som man själv känner till.
Som svar på din fråga, Ronja, har jag en känsla av och hoppas på att Alva väljer Joel i slutet av boken eftersom Joel har gjort så mycket för Alva, han har visat mycket mer respekt för henne än vad Nide har gjort och han räddade ju henne från den onda anden som nu finns inne i honom själv, som ni redan nämnt. Joel och Alva skulle vara så sött par om de nångång gick tillbaka till skolan och vardagen.
Jag tycker att boken blev mer intressant då Alva, Joel och Nide gav sig iväg till Närpes. Mille, Nille och Lunkentus försöker vara lite skrämmande men jag tycker de i stället är ganska roliga karaktärer. Jag ser fram emot att läsa mer om Alvas bror, Halvar och hans historia om Underfors. Hoppas att Lunkentus eller Halvar skulle kunna rädda Joel från ondskan som finns inne i honom. Det verkar lite skrämmande att Joel själv inte kan styra vad han gör.
Tycker ni också att Nide borde bo ute i skogen i stället för Underfors? Jag tycker han verkar mer hemma där och mer sig själv. Det känns som om han måste spela en annan roll i Underfors så att de andra trollen ska gilla honom.
Jag förstår inte riktigt vem Lilith och Eva är, förstår ni? Vad har de med Underfors att göra?
Hälsningar Karen
P.S.
Den här kommentaren kom i fel bokdiskussion och är därför nu här.